Det finns en styrka i den autistisk öppna, fördomsfria kommunikationen som också är fri från värderingar. Denna typ av kommunikation i kombination med det autistiska granskande och undersökande sinnet, är nyckeln till att förstå det autistiska tänkandet.
Ofta upplever autistiska människor sig som forskare i en främmande värld. För mig, Hajo, var det en extremt konstig känsla när jag såg hur alla människor agerade som om de låtsades som om de inte levde i en underlig värld. Titlar som ” En antropolog på Mars” eller ”Wrong planet syndrome” visar att jag inte är den enda person som känner på det sättet. Detta är också en utgånspunkt som återfinns inom ethnomethodology. Detalj fokuserad autistisk perception och det typiska tänkandet från grunden gör autistiska personer till verkliga forskare. Till kvalitativa forskare. Som i en grounded theory (välgrundad teori) så bygger de upp en helhetsbild utifrån de pusselbitar, som utgör de olika detaljer som de har upptäckt och samlat på sig. Det skapar en typ av helhet som utgör ett collage än en helt heltäckande teori. Deras ej sammanhängande perceptions process har inte tendensen att pressa in detaljerna till koncept och för att skapa en helheter.
I autWorker så insåg vi från början att dessa workshops var forskning, forskning på deltagarnas färdigheter naturligtvis, men också forskning på autism. Deltagarna jämförde sin egen autism med de andras och med moderatorns autism. En jämförelse som gjordes genom kommunikation och observation. Att fokusera på ett ämne, närvarandet av en moderator och den helt autistiska miljön är de förutsättningar som krävs för att göra dessa workshops till en unik möjlighet att forska på sin egen autism.
Även moderatorn är del av forskningsprocessen; ett faktum moderatorn måste inse och tillvarata. Med varje workshop så utvidgas moderatorns erfarenhets horisont; då de lär sig byta perspektiv och medverkar i ett byggande av teori med all samlad erfarenhet. Det är viktigt att hen iakttar att på ett korrekt sätt byta perspektiv mellan familjärt och okänt. Att bygga en teori innebär att öka mängden av erfarenhet och att analysera genom att strukturera och återberätta vad som sägs eller skrivs på varje workshop. Ett bra sätt att göra det är att skriva workshops rapporter. Jag brukar vanligtvis skriva rapport om varje deltagare, två eller tre veckor efter workshopen. Deltagarna får naturligtvis själva sin rapport som en feedback. Dessa rapporter bör innehålla något om deltagarens intressen och sätt att tänka (thinking type) – och på vilket sätt detta visade sig under workshopen (kort sammanfattning). De bör också innehålla förslag på hur de kan utveckla sina förmågor vidare och ge svar på frågor som kommit upp inom workshopen.
För att få en workshop att fungera bra så måste deltagarna känna sig trygga. Det är de allra första minuterna som avgör om det blir bra eller inte. När det blir bra så upplever deltagarna workshopen som trygg och att det finns en kommunikation som är fri och utan barriärer. När detta stämmer så känner deltagarna att workshopen stämmer överens med deras eget sätt att kommunicera. Det blir en miljö där autistiska personer känner sig förstådda – och förstår andra. Kommunikationen karakteriseras av att vara öppen, värderingsfri, intresserad och reflekterande; moderatorn bör agera för att se till att skapa detta. På detta sätt blir workshopen en dialog baserad självrannsakan. Det skapas ett forsknings sammanhang, om resultaten dessutom dokumenteras på ett bra sätt. Med deltagarnas öppenhet och reflektion så donerar deltagarna ett högt förtroenden till moderatorn som i sin tur bör hantera detta ansvarsfullt.
Moderatorernas attityder är den mest väsentliga förutsättningen för workshopen. Den kan beskrivas som mindful. En aspekt av mindfulness är en inre mindfulness: där man reflekterar över sina egna känslor, perception upplevelser, och är medveten av sitt eget tänkande i varje stund, speciellt hur man varseblir deltagarna genom sina egna känslor och tankar. Om jag t.ex. känner av en inre oro, det kan vara och är antagligen – oron hos en eller flera deltagare, speglad i mina känslor. Det är viktigt att vara medveten om detta och agera på ett bra sätt; autistiska personer är vanligen mycket känslig för andras känslor. En annan aspekt är att vara medveten om perspektiv: ta emot intrycken som de är utan, utan att döma och utan att utreda eller tolka. Det handlar om en konstant avvaktande uppmärksamhet, intresset hos någon som försöker förstå. Den tredje aspekten är den utåtriktade mindfulness, dvs hur ens egna kunskaper påverkar deltagarna; vad varseblir de när de känner av mig? Vad ser de när de tittar på mig. För deltagarna så är moderatorn som en spegel. Oavsett om det är meningen eller inte. Detta är anledningen till att det är så viktigt att vara medveten om vad du speglar till dem.
Vanligtvis så uppfattas mindfulness som något som behöver skapas med ansträngning, genom övningar och meditation. Autistiska människor, däremot, föds in i denna typ av mindfulness. Från början så lever de i ett virrvarr av intryck och associationer, och i total öppenhet gentemot alla levande varelser och döda ting, utan att döma eller att försöka tolka något. De upplever sedan och är fullt medvetna om hur deras tänkande försöker hanterar deras perceptions-stormar. Deras tänkande kopplar ihop det de varseblir genom associativa nätverk. De märker hur språket placerar sig över detta nätverk och försöker bygga upp en andra verklighet – ofta med många konstigheter och ganska fragmentariskt. Men ofta tappar de bort sin egen mindfulness eftersom de känner sig hotade genom sin egen öppenhet eller för att de lär sig att de inte passar in i det som anses vara vanligt sätt att samarbeta och kommunicera. Moderatorns jobb blir att hitta tillbaka till deras ursprungliga autism och återupptäcka den, integrera den med deras liv och utveckla den. De hittar då tillbaka till den autistiska värld som de var födda in i och upptäcker den på nytt och de gömda skatter som finns där. Slutligen så är det moderatorns autistiska värld som är motorn och grundförutsättningen för workshopen, den värld som deltagarna i workshopen speglar sig i.
Workshopar "Autistiska färdigheter" är en väg för moderatorer att lära sig om autism, autistiska människor och om ens egen specifik autism och att få en bättre förståelse.