Det finns inte så mycket kunskap om autistiska sätt att tänka och varsebli. Forskningen är bara i början av att förstå de många nyanser som finns av det autistiska tänkandet.
Enligt Hans Asperger (Autistische Psychopathen, 1944) och Leo Kanner (Autistic Disturbances of Affective Contact, 1943) kopplas autism till observationer av två aspekter: specifikt annorlunda socialt beteende (vilket verkar vara en brist på intuitiv kunskap om sociala regler) och ovanliga intressen och färdigheter. Hans Asperger noterade att färdigheter och intressen kunde skilja mycket mellan olika autistiska personer. Diagnos kriterierna hos ICD och DSM fokuserar ensidigt på socialt beteende, vilket gör att de tidigare insikterna om autism inte finns med.
Sedan 1980 har Uta Frith och andra forskare utvecklat en neurobiologisk förståelse av autism som en brist i att intuitivt mentalisera (theory of mind) och en dålig förmåga att förstå sammanhang (weak central coherence). Men under bara de senaste åren har en djupare neurobiologisk förståelse av autistiskt tänkande och varseblivning kommit fram. Laurent Mottron är en forskare i Montreal vars forskningsgrupp också involverar autistiska personer som ”experter på sitt eget funktionssätt”. Denna forskargrupp tog fram iden om förhöjda perceptions processer hos autistiska människor, inom den neurobiologiska diskursen. Dessa forskare och många andra neurobiologiska autism forskare arbetar vidare med dessa ideer och får allt fler indikationer och insikter gällande dess giltighet. I dagsläget verkar det uppenbart att autistiska människor har förhöjda perceptions processer visuellt och auditivt. Sammantaget verkar det som att i jämförelse med andra hjärnor, så ligger alla perceptionsprocesser mer tätt samman i en autistisk hjärna. Laurent Mottrons forskar grupp ansåg att skillnader i inlärning, varseblivning och tänkande hos autistiska personer borde tas bättre hänsyn till och bli respekterade. Medan Laurent Mottrons grupp visade att perceptions processer i autistisk hjärna bildade tätare nätverk så visade andra forskare att tätheten hos längre förbindelser mellan olika delar i hjärnan, hade mindre täthet hos autistiska personer. Speciellt mellan områden i hjärnan som handlade om det visuella respektive det språkliga. Dessa områden verkade vara mer oberoende av varandra i en autistisk hjärna.
Verbalt tänkande är karakteriserad av en stark drivkraft att fästa en betydelse till en varseblivning (perception) för att få det att framstå som en helhet och passa in detta i ett redan existerande koncept. Utan denna drivkraft så blir det varseblivna innehållet fortsatt detaljer som endast svagt kopplas till varandra. Skillnaden mellan ett tänkande som baseras på språk och ett tänkande som baseras på perceptions processer är enorm – även om det inte alltid syns tydligt. Autistiskt tänkande verkar inte ha så stark drivkraft att skapa helheter. Detta passar ihop med forskning som visat att autistiska personer inte använder så många förutbestämda antaganden. De varseblir och tar in sin omgivning mer korrekt istället för att försöka avkoda det genom att använda koncept. För autistiska personer så verkar världen vara mer magisk och oförutsägbar. Insikten att autistiska personer helst försöker förstå sin verklighet från grunden, först med perception och sedan med begrepp och ord, kan förklara mycket hur autistiska hjärnan fungerar; speciellt om det också backas upp av neurobiologin.
Detta är anledningen till att Ludger Tebartz van Elst pekar på två olika tänkande; ett spektrum av autistiskt tänkande respektive ett holistiskt tänkande. Det holistiska tänkande fungerar som en hel enhet, när det autistiska tänkandet har två eller flera centrum som är mer eller mindre lösta sammankopplade. Med denna modell av autistiskt tänkande så finns naturligtvis fler dimensioner beroende på hur olika delar av hjärnan är sammankopplade. Eftersom majoriteten av mänskligheten tänker mer sammankopplat och uppfattar sitt tänkande som en helhet, så är detta sätt att tänka väl undersökt och det mesta inom socialt umgänge och sociala teorier utgår ifrån detta tänkande. När det gäller tänkande med flera centrum så finns knappt någon forskning alls. Att det ens existerar och dess starka koppling till autism är ny kunskap, på 2000-talet.
Temple Grandin kan ha varit den första autistiska personen som föreläste om autism inför en publik. Hennes fokus är autistiskt tänkande och autistiskt varseblivande. Enligt henne tänker alla autistiska människor i bilder. Ett antagande som hon senare utvidgat till fler tänkarstilar. I vilket fall som helst så ser hon en fundamental skillnad mellan autistiskt tänkande och icke-autistiskt tänkande. AAutistiska människor uppfattar att de har både ett språk-baserade tänkande och ett varseblivande tänkande och att dessa är skilda från varandra. Icke-autistiska människor uppfattar inte dessa två tänkande som skilda från varandra utan att de är så sammanflätade att de inte går att skilja från varandra. Enligt Temple Grandin så är förmågan för en autistisk person att fungera i en icke autistisk miljö starkt korrelerat till hennes förmåga att relatera dessa två aspekter av tänkande med varandra.
Särskiljandet av det språkbaserade och det perceptions baserade tänkandet påverkar även den autistiska människans personlighet. Det motsatte dvs. sammanflätandet av det språkbaserade och det perceptionsbaserade tänkandet utgör en grund att bygga en personlighetstyp. Detta visas speciellt i den strukturella psykologin efter Jacques Lacan. Denna typ av personlighet är karakteriserad av en uppfattning om sig själv som individ, separerad från en objekt-värld. Denna individs ”jag” är helt avhängig sin sociala miljö och lever i en värld definierad av begrepp, den ”lever inuti det språkliga”. Detta är endast möjligt eftersom språkligt baserat och perceptionellt baserat tänkande uppfattas som en enhet, som en enhet av erfarenhet och medvetenhet. Inom denna typ av personlighet så uppfattas perceptionella processer som omedvetna/undermedvetna.
Autistiska människor upplever sitt tänkande som uppdelad i delar som de sedan kan relatera till varandra. Deras ”jag” känns för dem som ett logiskt trick, som ett resultat av social och dynamisk logik, som något overkligt och främmande. Sociala relationer verkar på samma sätt som overkliga och främmande. De lever inte i den värld som de delar med alla andra människor. De lever i sin egen värld som är baserad på deras egen perception och perceptionella processer – inte språk. Verkligheten hos en autistisk människa är inte sammanhängande, det är mera ett kollage än en färdig bild. Genom sina liv så kan autistiska människor mer och mer närma sig den mera sammanflätade holistiska världen och förstå den bättre. Men trots det så kommer de alltid att leva i en värld som inte bildar en helhet utan är ett kollage och som är deras verkliga värld, den verkliga verkligheten.